Maria Leissners senaste utspel om en gemensam elmarknad med Polen, Ryssland och Baltikum kan låta som en god tanke. Finessen, menar Leissner, är att Sverige då kan sälja kärnkraftsel till dessa länder och så kan de i sin tur avveckla sin kärnkraft. Men snabbt inser man att finessen uteblir och frågan blir istället: Vill Leissner behålla Tjernobyl?

På en gemensam marknad slåss alla mot alla i en kamp om marknadsandelar och det viktigaste konkurrensmedlet är (borde inte vara det, men är det) priset. Den som kan hålla lägst pris på sin produkt får störst avsättning på marknaden. Och vem tror Leissner kan sälja billigast el på denna tänkta gemensamma marknad, Sverige eller Östeuropa? Ett Östeuropa där viktiga reparationer uteblir, där uranet finns på den egna bakgården och där arbetskraften är billig. Resultatet blir ofelbart det omvända mot vad Leissner förutspår. Istället för export av kärnkraftsel österut kommer exporten att gå västerut. Ryssland kommer att sälja billig el till oss och den tickande miljöbomben Tjernobyl kommer att fortsätta producera kärnkraftsel. Nästa katastrof står och knackar på dörren och Leissner låtsas som ingenting.

När svenska företag kan köpa billig el från Östeuropa, vad kommer då att hända? Jo, givetvis kommer de svenska elproducenterna att ta till alla medel för att inte tappa andelar på den gemensamma elmarknaden. De kommer att sänka sina elpriser för att kunna konkurrera. Resultatet blir ännu mer billig el på marknaden för företagen att välja och vraka mellan. Och ju billigare företagen kan köpa el, desto mindre intresserade blir de förstås av att göra de för miljön nödvändiga investeringarna i energisnål teknik och satsa på energieffektivisering. Det sammanlagda energibehovet kommer inte att minska. Alltså kommer kärnkraftsreaktorerna att fortsätta gå både i Sverige och i Östeuropa.

Vi ska inte uppmuntra Östeuropa att forsätta använda sin kärnkraft, vi ska uppmuntra dem till att avveckla. Det gör vi genom att hjälpa dem att byta sin miljövidriga elproduktion mot miljövänlig energi. Det gör vi genom att visa att en avveckling är tekniskt möjlig och ekonomiskt lönsam. Den linjen gynnar en kärnkraftsavveckling både i Sverige och i Östeuropa.

Sverige kan välja att bli ett föredöme, inte bara för Östeuropa, utan även för resten av världen. Om vi bestämmer oss för att avveckla våra egna kärnkraftsreaktorer och satsa på biobränslen, vindkraft, solkraft och energieffektivisering, kan vi visa att det går att avveckla kärnkraften och samtidigt bli ledande på miljövänlig energiteknik. Men för att nå dit måste det till en rejäl skatteväxling. Även Maria Leissner säger sig vara för en skatteväxling och med den vetskapen i bakhuvudet blir ett folkpartiförslag om en gemensam elmarknad än mer underlig. En skatteväxling som Miljöpartiet föreslår innebär höjda energiavgifter, och miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter. Det ska vara billigt att anställa folk och det ska vara dyrt att smutsa ner. Om nu företagen kan köpa el billigare än idag blir det ingen skillnad på den slutliga elkostnaden även om energipriserna höjs. Moroten för att spara energi uteblir.

Folkpartiet vill liksom vi, skapa nya jobb. Det gör vi inte genom att låta kärnkraftsreaktorerna gå. Däremot är en satsning på förnybara energikällor en satsning på arbetstillfällen. Sverige missade vindkraftståget medan Danmark hoppade på det. Det har skapat många jobb i Danmark och i dag är de ledande på vindkraft. Solen är vår viktigaste energikälla. Framtidens energi är att använda solen direkt inte gå över ån efter vatten. Svenska företag har kommit mycket långt när det gäller solvärme och svenska forskare är inom inom vissa nischer världsledande på solceller.
Det vore tragiskt om vi missade det tåget också. Med fel signaler kommer vi att halka efter.
 
 

Eva Goës
Näringsutskottet, energiansvarig
Miljöpartiet de Gröna