Nostalgi

Detta är en personlig sida, som kanske kan vara av intresse för några närstående och barndomsvänner,

Huvudpersonen är Stefan Goës men i bildkavalkaden förekommer farmoder, far, mor, systrar, bror och alla barndomsvänner och en hel del bekanta senare i livet

1942

Denna kalla vinter föddes jag den 3 januari. Jag blev antagligen tillverkad vid en av pappas permissioner. Det var krig och han låg vid "fronten" och bevakade tyska båtar i Öresund. Han var förlagd till Landskrona. Så här vacker såg jag ut efter ett halvår.

Familjen bodde på Fågelfängargatan i Kungsladugård i Göteborg i Karl Johans församling. Så här såg det ut på trappen då: Olle,Mimi (ingrid), Neta, Stefan, Lisse

Mina tvillingsystrar Lisse (till höger) och Neta (15 minuter yngre än Lisse) tog ofta hand om mig.

Man ser genast att Neta var den omhändertagande medan Lisse mer ägnade sig åt akademiska studier av maskrosor.

Sommaren eller hösten 1942 flyttade vi ut till Soltorp i skintebo. Innan Soltorp byggdes om såg det ut så här:

Farmor Ingrid Amalia Goës hade bott här ensam några år efter att farfar Axel dog (1937). Hon såg så här bister ut tillsammans med Lisse o Neta.

Här följer några stämningsbilder från 1940 - 1943:

Skintebo var rena visjan på den tiden. Fyra små bondgårdar, farbror Herman Sandberg, farbor Bror Sandberg, farbror Anton och Elle-Kålle. Närmast oss bodde Wallins med farbor Sven och tant Rut och deras barn tant Tyra, tant Ingegerd och tant Valborg, som alla var så gott som jämnåriga med pappa. Det var ganska pittoreskt jämfört med idag. Elle-Kålles gård såg ut så här. På baksidan av ladan fanns en "rundgång" där hästen gick runt, runt och drev en axel, som med remmar gav kraft till tröskmaskinen och alla andra "maskiner" i lagårn.

Den fantstiska utsikten från vårat berg.

Pappa och vår hund Raggen var bästa kompisar.

Vägen ned till sjön vid pumpen och nässelstället nr 1

Vårt potatisland i ena ändan av farbror Brors ägor var nog ett gott tillskott i försörjning dessa matransonerings år. I bakgrunden ser vi Sussibacken (idag syns bara radhus i denna vy).

1943

Åkrar i Skintebo

Inte minns jag något från detta år, men några av bilderna måste vara från den tiden. Vi ser bakom oss tre hur Elle-Kålles lada skymtar och Abrehamssons sommarhus (sedermera uthyrt till Orlander och senare sålt till Ralf Grundell).

Krockmur

Ock bakom nedanstående bild ser vi vår mur, som jag senare dundrade rakt in i med pappas Hundkoja. På vägen bakom oss spelade vi under många år kula. Det var ganska sällan någon bil kom på den tiden. Pappas DKV var avställd under kriget och stog uppställd i garaget på fyra vedkubbar.

Tvillingarna Neta o Lisse

Mina systrar är sig rätt lika tycker jag 60 år senare.

1944

Det var fortfarande krig. Pappa jobbade som slöjdlärare i Näsets skola när han inte var inkallad till *fronten*. Det var ungefär nu som pappa började bygga om Soltorp. Ombyggnaden var klar 1947. På bilden ser vi pappa och hans lillebror, farbror Gösta. Lisse o jag tittar på.

Pappa höll ofta på med illustrationer. Hans pappa var ju Sveriges mest kända teckningslärare, Axel Goës. Lite gick väl i arv från honom till pappa och sedan till mig (kanske).

Det var de här åren som mitt badliv började. Det var vårt barnparadis att ro ut till *Trädet* på Amundön med mamma eller till Ryggåsholmen en söndag med hela familjen. Det kanske var vid nedanstående tillfälle som jag ramlade i vattnet från ekan vid bryggan. det var ca 1 m djupt och tången blommade. Jag minns att jag låg där på botten och tyckte det var vackert med solen som sken genom tången. Plötsligt stördes idyllen av pappas jättehand som grabbade tag i mig och återförde mig till de levandes skara.

Raggen i centrum

Mormor Sofi Karell med mig knät

Pappas äldre bror, farbror Eddy

Den pipan tjuvrökte jag 10 år senare

1945

På våren tog kriget slut. Jag minns vi satt under Körsbärsträdet på terassen. Trädet var vitt av körsbärsblom och vi lyssnade på radion som meddelade att tyskarna gett upp. Jag förstod väl inte så mycket, men jag minns den otroligt lyckliga stämningen vid detta tillfälle. Ett halvår senare föddes min lillebor Jan. Jag minns tydlig hur jag dansade vid sidan av korgen, där Jan låg, när han och mamma kom hem från BB. * Han har ju näsa - han har ju ögon och öron *. Jag trodde att babysar skulle få sånt långt senare.

En arg Lisse

Mera badliv Det var ju rationellt att bygga om, men husets charm försvann totaltJag åkte ofta med mamma till Uppsala

1946

När vi var små hade vi under en kort tid en barnflicka som hette Ditte. Henne älskade vi. Hon sitter med oss här på trappen.

Jag hade blivit lite äldre, rent av en ung man.

Vi eldade, åkte skridskor och umgicks med farbror Eddy Eldstickor på Stora Amundön

Skridskor med Kent på Karlshöjds damm. En kuriosa sak var att Arnes pappa som var en av de högsta cheferna på Volvo åkte skridskor med oss barn. Annars umgicks han inte med någon annan i Skintebo - varken unga eller gamla.

Att sitta med farbror Eddy på bron var en höjdare

1947

Snickarbon, vedbon, hönshuset, utedasset. Vårt uthus hade många funktioner och vi samlades ofta däruppe

Gunga med pappa

Vi hade det nog bra emellanåt Neta har blivit större än Lisse. Skidor var väl aldrig någon höjdare på Skintebo, men ändå prövade vi varje vinter. Här är en stilstudie med Jan:

Jan på sin första skidtur

Mormor Sofie karell med barn och barnbarn. Ingrid Goës (karell),Neta, Lisse, Stefan och i mormors knä Jan. Till höger min morbror Gustav Karell och hans barn Lillemor och Anniken.

1948

Denna sommar hade vi vår kusin Hasse Lind hos oss. Mormor hade också flyttat till oss.

Farbror Gösta gifte sig med sin Runa. Ovanför brudparet skymtar ett hjärta. Det hade jag sågat ut i kryssfanér (pappa hade ritat mallen). Gösta och runa återvände till Kina, där min kusin Erik föddes. Året därpå tvingades de under dramatiska omständigheter fly från Kina i samband med Maos röda revolution. (Bilden är från Soltorps trappa).

Det var detta år jag började skolan. Eftersom jag var 6 och ett halvt år måste jag testas. Jag minns en testbild så väl. Den visade en man som sågade ved med sågen upp och ner. Jag tyckte testen var idiotisk och klarade den tydligen elegant.

1949

Vår kung Gustav den femte (V-gurra kallad) dog på hösten och i skolorna samlade vi ihop pengar till hans begravningsfond (märkligt). Lisse o Neta hade börjat umgås med Birgitta Lüttners som syns på bilden mellan Lisse o Neta. I mormors knä ser vi nu för första gången vår älskade Puck. Han kom till oss en dag (som tack för att vi en sommar hade sett till Sönnes tax *Nellie*. Mormor fick en hjärnblödning med påföljden att hon inte kunde uttrycka sig så bra. men hon hade trots detta ett obändigt, härligt humör. När Puck kom in i rummet brukade hon säga: * Åh, här kommer den fina lilla katten*. Men mormor, sa vi, det ingen katt, det är en hund. Javisst ja, sa mormor, så dum jag är, här kommer den lilla fina katten. Men mormor, sa vi,......

På sommarlovet cyklade Pappa, Lisse, Neta o jag till Hindås tur och retur. Vi badade i sjöar, tog regnskydd i ett ruckel och bodde på vandrarhem. På hemturen hälsade vi på hos familjen Wahlström, som bjöd på thé. Jag glömmer aldrig när Lisse o Neta bad om vatten, de var ju så törstiga. In kommer vattnet och de kastar sig över sina glas och skållar sig vådligt på det kokheta vattnet. Våra värdar trodde de ville spä sitt thé.
Badpaus på väg till Hindås

På flygplansvingen ovanför Hindås

Kapitalismen tillämpade vi bara i form av monopol

1950

Det jag minns från detta år var raset i Surte

1951

De första åren i skolan hade jag tant Lemba Järbur som lärarinna. Vi bytte om i klassrummet när vi skulle bada eller ha gymnastik. Det var rätt jobbigt med livstycken och strumpeband också för oss pojkar. Badet var en tradition sen gammalt eftersom många hem inte hade vare sig dusch eller badrum. I Sandås folkskola fanns därför i källaren en tvagningsanläggning, där vi var fjortonde dag måste tvaga oss,vilket alltid avslutades med språngmarsch genom duschsystemet, varm, kall och djävligt kallt vatten. Där stod vi på en lång rad, tjejer och killar och sprang genom helvetet. Efter två år delade vi lärare med dom i klassen ovanför och fick magister Spenzer. På bilden syn i nedre raden från vänster Dick (travfantast), Robban Mark (chalmerist), Lillemor (trädgårdsmästardotter Stankewitz), Mona Karlsson (som bodde hos Torsten på andra sidan byn), Birgitta Lüttners (kompis till Lisse o Neta), Siv, Eivor, Lena Andersson (sedemera Sandén), Hillevis lillasyster, Jenne-Britt Brasier (som jag älskade), Kjell Skoog (bensinmacksägarson), övre rade från vänster Sven Lindahl, Stefan Goës, Hans Gustavsson (tandläkarson), ??111,??2222, Ingrid Eng?? (divrsehandelsdotter från Brottkärr), ??3333 (Kan vara Fiske-Bengts syster i Uggledal), Rolf Tidquist (Uggledal), Anita, Han som fick armen uppskuren, ??44444, Säja, Bengt Andersson (trädgårdsmästarson), Ingela Olsson (Bodde nedanför Järburs vid Sandås), ??5555, Ami Andersson (Syster till Arne), Sture Andersson (trädgådsmästarson, bror till bengt) ), ????66666, Ove och slutligen magister Spenzer

1952

Detta var nog första gången så många påskkärringars samlades i Skintebo. I främre raden från vänster Kent Abrahamsson, Ami Andersson, ??1111, Gitzi Abrehamsson och Stefan Goës I bakre raden från vänster Neta, Birgitta Lüttners, Lisse och Mona Karlsson

Den sommaren fick vi låna en veteranbil och åkte till familjen Derning i Skåpesund. På tillbakavägen fick jag styra. Gud vad jag var stolt.

På hösten började Jan skolan. Här på väg första dagen.

1953

På somrarna var det mycket bad o båt. Pappa hjälpte oss bygga tråg. Här leder Lisse före mig i laber bris in mot farbror Brors badhus, där vi hade vårt högkvarter. Dessa somrar lekte vi banditer i och utanför Kents badhus. Kent byggde armborst med stålpilar. Det var nog bara tur att vi överlevde.

1954

Lisse o Neta var detta år 16 år och åkte som aupair till England den sommaren

1955

På berget ovanför Soltorp samlades gänget. Lars Hansson, Björn Pernvik, Stefan Goës, Birgitta Lüttners, Ursula Holmberg (Cecilias storasyster, som hade en Novelette-moped), Cecilia, Margareta (Netas kompis), Lisse, Neta. Framför sitter Margaretas stora Lillebror Bertil (med Puck) samt Bo Granat.

Eftersom vi ungdomar inte hade någonstans att hålla till ordnade våra föräldrar med farbror Albert i spetsen Skintebo Marknad, som i många år skapade en bred sammanhållning. Detta år tågade vi från Uggledal till markandsplatsen nere vid havet. För pengarna byggdes så småningom Skintebo Båthus, där vi kunde hålla till, dansa, spela kort och bli kär.

1956

Detta år var jag fjorton och blev konfirmerad. Min far skrev i den blåa Bibeln:

En mycket sällsynt händelse. Pa o Ma blev inviterade av Sven o Karin Segerstad på en båttur till Brännö. Här på Brännö Brygga med Göran Granat.

Pappa och Puck trivdes väldigt bra ihop.

Denna sommar hade Bullen (Ulf HOlmberg) maskeradfest. Bjudna var Olle Segerstad, Ralf Olofsson, Ulla Olofsson, Maggan Hall och jag. Som vanligt blev det sannaing och konsekvens denna afton. Jag, som alltid varit feg men sanningsenlig, erkände att jag var kär i Cecilia. Den kvällen fick jag krama henne (Jag var 14 och hon 12). Det var rätt underbart.

Stankewitz badhus och trålaren som muddrade Skintebo ränna

Lisse i harmoni (ofta med rynkad panna), Mormor o Neta julafton 1956, Jan o Stefan vid Färhrlings hus dvs grannhuset, som senare köptes och rustades av familjen Risell

1957

Allas vår älskade Puck, som familjen Goës fick av familjen Sönne, som tack för att vi sett efter deras tax Nellie.

Dom kallades siskor o böss.

Siskorna hade duffel och bössen hade skinnpaj.

1957

hade jag fyllt 15 år och fick tillåtelse av mina föräldrar att gå till sjöss. Det blev M/S Krageholm, som denna resa gick till Boston, New York, Albany, Philadelfia, New Port News och tillbaka till Polen, Finland och slutligen Sundsvall, där jag mönstrade av. Jag hade jobb som salongsuppassarbiträde och blev duktig på att diska porslin.

Historia 1.

Vi gick från Göteborg parallellt med Broströms flaggskepp Gripsholm. Från Gripsholm sändes radioprogram om den fruktansvärda och långvariga stormen, som vi fick genomlida i 10 dagar. Jag var sjösjuk och spydde alla dagar. Levde på hårt bröd och spydde ännu mer när jag måste torka upp spyorna efter en hund, som passagerarna hade i sin hytt.

Slutsats:

Var sjösjuk i din ungdom! Spy ofta och länge så blir du aldrig sjösjuk senare!

Historia 2.

När vi anlände till Boston försvann besättningen i land fortare än kvickt. Kvar var jag och andrekocken. Han var frireligiös och skulle på en gudstjänst. Jag fick följa med honom till Bostons centrum med tunnelbanan (the subway), där våra vägar skildes. Jag hittade en bio med "cinerama". Något sådant hade inte kommit till Sverige än och det var en stor upplevelse. Men....men....så kom den stora frågan...hur skulle jag kunna hitta tillbaks till skeppet när jag , dumt nog, inte hade antecknat någon adress eller kajplats. Jag hittade en tunnelbanestation och där fanns skyltar med "uptown" och "downtown". Jag hade ingen aning vad det betydde. Stod länge och funderade men fattade slutligen mod att fråga någon trots min dåliga engelska. AV alla hundratals människor på perongen valde jag en äldre man, som såg ganska snäll ut och frågade "do you know the way to the harbor". Han tittade länge på mig och svarade "Är du svensk, pojk", vilket jag fick tillstå. "Vad heter skeppet ditt? Krageholm "Då ligger mitt skepp framför ditt. Kom så tar vi en taxi"

Slutsats:

I en främmande stad bör man ta reda på adressen, där man bor och anteckna på en lapp i plånboken.

Historia 3.

Helt allena och 15 år gammal i Brooklyns ruffiga hamnkvarter gällde det att hitta "the subway to Manhattans Time Square" och det gick bra för jag minns CokaCola-vattenfallet på Times Square och utsikten från världens högsta byggnad Empire State Building. Allt var fantastiskt! Denna gång hittade jag "hem" till Krageholm, mitt hem. När jag då gick på de heta gatorna i Brooklyns hamnkvarter fick jag lust till en cigg men ack tändstickor saknades, så jag gick fram till en ruskigt stor neger, som satt på tidstypisk trappa utanför sin bostad. Jag tänke att i Sverige säger man "har du eld" när man vill att kompisen skall ta fram tändare eller tändstickor, så jag tilltalde honom med ett uppfordrande "fire!" varpå han ryckte till och svarade "where, where?" och jag fattade som vanligt ingenting.....men han förstod så småningom att jag ville ha eld på cigaretten.

Slutsats:

Det är bra att kunna engelska när man är i USA

Historia 4.

På väg hem över atlanten låg sjön som en spegel och det var midsommarafton. Som seden bjuder bjöd kapten Sjölin besättningen på brännvin, en liter per bord i mässen. Det blev ett stort dricksglas för mig och jag levde fortfarande i tron att brännvin skulle vara gott.....men ack så äckligt....för att kunna dricka det spädde jag med vatten....men det resulterade bara att det blev dubbelt så mycket äckligt. Resultatet av det hela blev ett dimmigt minne .....men det är en annan historia.
I GDansk stod k-pist-beväpnade vakter utanför fartyget och jag gick iland, som vanligt ensam och hade inte förstått hur svältfödda polackerna var på västerländska produkter. Jag hade en vit nylonskjorta på mig och jag minns de bjöd motsvarande 1000 kr för den....men jag måste tacka nej.

Slutsats:

Inte kan man gå med naken överkropp i centrum av GDansk.

Så utomordentlig, välordnad lillebror Jan ca 12 år

Mimi i badstilstudie. Det var nästan alltid likadant (hatten på).

Mormor Sofi noppar krusbär.

1958

Maggan Hall, som jag var smygkär i så många år. Hon bodde i andra ändan av byn. Vi umgicks nästan varje dag i många år. När jag slutligen förklarade min kärlek så visade det sig att det hade hon inte haft en aning om (och inte var hon kär i mig, bu)
Vi rökte mycket som unga. Lika dumma som dagens ungdom.

1958 var jag 16 år och bästis med Olle Segerstad. Vi mönstrade på M/S Thuleland som sommarfåglar, Olle som jungman och jag som mässpojke. Utav besättningen på ca 40 man var vi 20 skolungdomar. Det var ganska annorlunda jämfört med dagens sjöfart. På midsommarafton anlände vi till Casablanka och det var hett.... så hett att jag fick gå ner i fartygets kylrum för att stå ut. Jag vande mig så småningom vid värmen och vi gick iland utan pengar men med en limpa cigaretter var. Vi tog en öl på en bar och där bytte jag till ett s k leopardskinn för tre paket cigaretter. Senare på kvällen bytte jag leopardskinnet mot en tung guldring. Det var liksom lättare att kånka på en guldring än ett otympligt skinn. Senare...långt efter midnatt återvände vi till fartyget och vakten vid fallrepet frågade mig var det var för ring jag hade, Den lyste så gult. Jag kollade in den. Guldet var plast och diamanten var bly. Jag minns att jag kände mig lurad och skamsen. Ringen har allt sedan dess vilat på botten av Casablankas hamnbassäng.

Slutsats:

Vare sig det gäller leopardskinn, guldringar eller aktier....sluta handla när du ligger på plus.

Efter Marokko passerade vi Algeriet och vi hörde kanoner, granateld och kulspruteljud från det då pågående frigörelsekriget. Vi låg också på redden i Beirut, Libanon och där körde pansarvagnar hotfullt fram o tillbaka på kajen. Vi fick inte gå iland.
I Alexandria, Egypten, träffade vi en kille som kallades Småland. Han var arab, som aldrig varit i Sverige, men talade flytande småländska med riktig dialekt. Vi var förundrade. I Alexandria besåg vi Faruks palats med 100-tals sovrum för hela hans harem, vi besåg katakomber och en kväll gick Olle o jag iland för att idka byteshandel. Olle hade en gammal reseradio, som inte fungerade innanför fartygets järnskrov. Olle tänkte sig att byta radion mot en flaska wisky. När radion väl kom utanför skeppet fungerade den jättebra och blev ett attraktiv bytesobjekt. Det var ganska lätt att få en flaska i byte. Glada i hågen traskade vi tillbaka till Thuleland och hällde upp wisky i varsitt glas....och upptäckte att flaskan innehöll te, som inte ens var sötat. Snacka om att Olle var förbannad men vad gällde dåliga affärer så stod det nu 1 - 1 mellan oss denna resa. På Malta drack vi öl på en bar och lyssnade på Pat Boone "Love letters in the sand" och lite senare i Kotka, Finland så vi filmen "Sommaren med Monika" duppad till finska....men tjejen var ju naken så det gjorde inte så mycket att vi inte förstod filmens intrig. Vi hade svårt för det finska språket.

Realexamen tog man ju. Lisse o hennes Janne i bakgrunden. Uppför backen på Soltorp. Man kan se Bitten Lüttners och möjligen Margareta Bärring först. Kent Abrehamsson på sin lambretta och klarögd Neta.

1959

Vi i gänget var 17 år på väg mot körkort. Arne andersson och jag mopedar på Stora Amundön. Arnes idol var kanske James Dean ( han var i alla fall lite lik, tycker jag)

Det var väl det året Susanne Arvedsson blev kär (i mig). vi hade sällskap något halvår hon och jag, men det självdog (hon var 15 o jag var 18). Hon var med i svängen en hel del påföljande år. Du kan kolla in en del bilder 1960. På nedanstående bild ser du också hennes bror Christoffer Arvedsson (kallad klimpen).
Susanne gifte sig sedemera med Crister Cintio och blev ännu senare änka efter det att Crister dog i MS.

1960

1958 började jag som praktikant hos inredningsarkitekt Folke Sundberg. Jag lyckades i tre år tilltala honom utan att säga vare sig Ni eller Du (sånt var viktigt förr). *Skall det vara kaffe* frågade jag.

Smullan och Christer i skapartagen

Mina kompisar på kontoret. Det var deras liv som jag betraktade och som slutligen detta år avgjorde att jag inte ville bli som dom. Jag slutade och åkte ner till Lund och började på gymnasiet *Spyken*, där man kunde hitta ganska många vuxenstuderande.

Min lön den 29 i varje månad var ju inte heller så storartat. Verkar vara 55 spänn.

1961

1961 åkte jag till Lund för att läsa in studentexamen. Emellanåt liftade jag hem för att käka i mammas kök. Jag minns skärskilt en gång då jag fick 10 liftar mellan Lund och Halmstad. När jag kom dit var klockan halvnio. Jag gick på bio och sedan framemot 11.30 gick jag till polisstationen o bad att få tillbringa natten i arresten. Jag fick lämna livrem o skosnören för att inte kunna hänga mig. Ljuset var på hela natten oh britsen var hård och det luktade spyor. Kl 06.00 påföljande morgon väcktes jag och på två liftar kom jag tillbaka till Lund söndag morgon kl 08.00.

Några passfoton det året ca

Neanstående luddioga foto är på min klasskamrat Hellen (och tjejen heter Ylva, tror jag). Hellen var en revoltör och mycket intelligent Vi spelade schack ibland. Han vann alltid över alla andra utom över mig, vilket berodde på att jag till skillnad från honom aldrig planerade mer än ett drag framåt (men det visste inte han).

1962

Sommaren 1962 var det fest hos Bullen alias Ulf Holmberg

Ego och Ann (jag tror hon blev departementråd senare (hon läste juridik i Uppsala innan dess)

Zäta som förs blev ingenjör och sedan läkare. Till bords hade han Susanne.

Det här var på en häftig kräftskiva i Skintebo Båthus. Bullen Alias Ulf Holmberg.

1963

I början av januari 1963 gifte sig Lisse o Bengt Hüttner. Här dansar hon med Bengts farfar Julius Hüttner. Själv hade jag frack på mig för första och enda gången. Bröllopfesten firades på golfklubbens reastaurang och pappa blev lite på pickalurven (av lycka). Jag var toastmaster och gjorde alla kardinalfel. När Bengts pappa vinkade till mig trodde jag att han ville säga något så jag anmälde honom som omedelbar talare, men i själva verket ville han bara att vi skulle ta den första snapsen. Omedvetet hade jag gjort bort honom. Mitt eget tal var ju lysande (nedskrivet på baksidan av en gammal karta och horullad som ett gammaldags pergament). Lisse o Bengt åkte till Österrikle bå skidbrollopsresa.

1964

Våren 1964 hade jag gjort lumpen, prövat ett lärarvick i Vetlanda men valde slutligen att jobba i göteborgs hamn som stuvare. Jag bodde i en rivningskåk på Klamparegatan i Masthugget. Det var fattigt (levde på bananer från frihamnen kokta, stekta, råa). Min syster neta och hennes kompis Else-Maj försökte koppla samman sina småsyskon dvs mig o Ingela, men det blev aldrig något annat än kompisskap.

Men det blev så småningom lite pengar över och för dom köpte jag båten Thalia

Här seglar jag Thalia med min kompis Niklas och min svåger Bengt Hüttner

1965

Hösten 1964 började jag på Chalmers skeppsbyggnad men hoppade av på senhösten och började vårterminen vid Lunds Universitet. Jag hade tur som fick hyra en lya vid Norra bantorget mitt i Stan. Det var Joen Holmbergs gamla lya och till grannar fick jag Cecilia Holmberg och Catta Carlsson.

Den våren hade jag sällskap med Madde Olsson

Hemma satt Jan på sängen och såg så här allvarlig ut

Hello there, all of SG family... Här ett litet porträtt av en gammal flamma....eller har jag fel? mvh JK
KÖNSFRÅGA. Madeleine Olsson Eriksson, Sten A Olssons äldsta barn passade inte att ta över Stena eftersom hon var tjej. Foto: LEIF GUSTAFSSON Fick inte ta över - för att hon var tjej GÖTEBORG. Redardrottning. Så skulle Madeleine Olsson Eriksson ha kunnat titulera sig i dag. Om det inte varit för pappa Sten A Olsson. För honom var det otänkbart att en tjej skulle ta över ledningen för familjerederiet. Fakta Madeleine Olsson Eriksson Ålder: 63 år. Familj: Maken Bert-Åke Eriksson och barnen Gustav, 25, och Marie, 23. Bor: Villa i Hovås. I stället blev det läkarstudier och en lång karriär som gynekolog. I en stor intervju i Dagens Industris Weekend berättar Madeleine Olsson Eriksson bland annat att hon aldrig köpte pappas argument men att hon accepterat det. Hon var den första i familjen som tog studentexamen. Vänstern lockade Därefter blev det humanistiska studier innan hon bestämde sig för att läsa till läkare. Under studieåren lockade också vänstervågen. - Jag var bland annat ett halvår i Paris under studentrevolternas 1968, berättar hon i intervjun i Dagens Industris Weekend. När hon var färdig läkare på Karolinska institutet valde hon att specialisera sig som gynekolog, något som hon aldrig ångrat. I dag är hon en av tre delägare i Avenykliniken i centrala Göteborg. Där har hon jobbat de senaste tio åren. Även om Madeleine tillhörde en av de rikaste familjerna i Göteborg var det aldrig tal om annat än att hon skulle skaffa sig en ordentlig yrkesutbildning. Hon berättar också att familjen Olsson, trots att de bodde i fashionabla Örgryte aldrig accepterades fullt ut i de finare kretsarna i Göteborg. - Pappa sågs som en uppkomling och hans pengar var nya, säger hon i intervjun. Madeleine var pappas flicka och äldst i syskonskaran men det var brodern Dan som fostrades att ta över redarimperiet. Det skedde 1983. Successionsordningen var fastställd redan på 1960-talet. - Jag var aldrig aktuell och det var nog mest en könsfråga. - Det var helt enkelt inte tänkbart för pappa med en tjej i ledningen, säger Madeleine Olsson Eriksson i intervjun. I mitten av 1990-talet när Sten A Olsson förde över hela aktieinnehavet till barnen fick hon 24,5 procent av Stena och Stena Metall. Brodern Stefan Olsson fick lika mycket medan Dan Olsson fick 51 procent. Företaget Stena Sessan ägs till lika delar av de tre syskonen. Under åren har de tre barnen fått ut flera hundra miljoner i aktieutdelningar. Madeleine Olsson Eriksson har placerat sina pengar i ett eget fastighetsbolag, skog och aktier. Känner ansvar 1996 grundades Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur. Ända sedan starten har Madeleine Olsson Eriksson suttit som ordförande i den stiftelsen. Målet för stiftelsen är att stödja forskning och kultur i Göteborg och Västra Sverige. - Det är här vi tjänat in förmögenheten och därför känns det naturligt och som ett ansvar att också ge något tillbaka, säger Madeleine Olsson Eriksson i DI-intervjun.

På eftersommaren sålde jag Thalia och köpte ketty, en gammal skärgårdskryssare från Åmål. Hon hade fina segel efter en berömd drake som vann i Romolympiaden

Nicklas, sammanbiten motorande från Åmål till Vänersborg med Ketty. Där steg Kapten Ulf Holmberg alias Bullen ombord, installerade sig på en däcksstol akteröver och slussade Ketty med halmsäckar som fendrar förbi Trillhättan och vidare till Skintebo.

1966

Bor detta år i Joen Holmbergs (Cecilia Holmbergs bror) gamla studentlya vid Stortorget i Lund. Hänger ihop med Madde Olsson (Stenas dotter). Träffar Anna-Lena på valborgsmässoafton, vilket gick till på följande sätt: Alltså valborg. Är inbjuden på en fest västerut med nästan bara diffusa vänner. Festen görtråkig. Dricker för mycket vin.Går hem. Lägger mig. Mår dåligt. Går upp. Spyr.

Klär mig. Går på akademiska föreningen. Kommer lagom in till sista dansen. Nu finns inga kvar att dansa med tänker jag.....men på trappan till scenen sitter en liten underbar varelse som blir jätteglad när jag bjuder upp henne. Hon konstaterar snabbt att hon alltid vetat att hon skall gifta sig med en göteborgare och seglare (det blev också så men inte med mig!).Jag följer henne hem den kvällen och blev ordentligt granskad av hennes kompisar på Parentesens studentkorridor. Går hem lycklig och sedan hänger vi ihop i 3 år. ...Sensmoral: Livet kan ändras om du går upp mitt i natten och gör något oväntat.

Så här såg Anna-lena ut den sommaren då vi seglade med Dropp.Och jag

Anna-Lena o jag nära vedboden

Och så här såg vår båt Dropp ut (en gammal colin Archer - miniatyr)

Hunnebostrand?

Svägerskor: Anna-Lena och Monica

Svägerskor dvs Anna-lena o Jans Monika\\"Ruffhäxa\\" Och här kommer sommarens story:

Nära döden

Vi hade en skön segling norrut genom Bohusläns skärgård. Seglar upp mot Norge och kommer slutligen till Kragerö på Norska Sydkusten. På fotot är vi på väg över den yttre delen av Oslo-fjorden.

Vi lyssnar på väderleksrapporten: Avtagande sydvästliga vindar i skagerack. I hamn är det helt lugnt. Vi lägger ut kurs rakt söderut, siktet inställt på Skagen. Många timmars lugn segling men det ökar. Det ökar och ökar. Tycker inte det är någon idé att ta ned focken. Tar ned storen i stället och sedan rätt som det är blir det helt naturligt att sikta på Sverige i stället för Danmark.

Vi länsar nu rakt österut, timme efter timme - och sjön den växer. Och det blir mörkt. Ibland syns månen mellan de stormjagade molnen. Jag undviker att titta akter uppåt. Vågorna är så stora så vi väntar på den sjunde vågen som skall rulla in i vår sittbrunn.

Plötsligt en smart idé. Vi tar fram bomkappellet och brer ut och surrar den i sittbrunnen så att en brytande sjö inte skall rulla rätt in i båtens innandöme.

Timmarna går. Anna-lena upprepar hela tiden att hon måste kunna lämna tillbaka radion som hon har lånat från sin klasskamrat Ulla (på sjukgymnastutbildningen i Lund). Det är som om hon hänger upp sig på den tanken. Alla andra tankar är för skrämmande.

Framemot midnatt ser vi lanternor vid horisonten. De kommer närmare. Snabbt som attan. Fram med en trasselsudd och bensintanken. När fartyget är för om tvärs tänder vi vårt bloss och det brinner ..... i 5 sekunder. Sedan slocknar trasselsudden. Men ruffluckan brinner i stället. slocknar efter en stund. Inser plötsligt att vi kunnat bränna upp hela båten.

Fartyget tänder strålkastare...sveper över brottsjöarna. men saktar inte ens in farten. Det försvinner sakta akteröver på sin väg mot England.
Klockan är ungefär 2 på natten när vi siktar ljus. Många ljuspunkter, fast sken. Kan det vara Skagen? Vi funderar mycket. Eller är det Lysekil? Man är ganska förvirrad så nära döden. Om vi seglar rätt upp mot ljuset kanske vi seglar rätt upp mot en pir och går under. Skall vi chansa? Ja, det gör vi och upptäcker till vår lättnad att det är trålare som ligger bi i stormen.

Vi försöker gå upp i lä av den första vi möter. Hojtar och skriker. En rorsman kommer ut på däck och vi frågar honom var vi är. Han skakar bara på huvudet. Sen skriker han att deras trålare är från Strömstad. Vårt fockskot har vid det här laget ohjälpligt trasslat in sig och slagit knopar på sig själv, knopar som vi aldrig någonsin får upp. Vi närmar oss trålaren som driver fortare än vad vi gör. vi stöter ihop, får över en lina och plötslig är vi i lovart om trålaren. Vi ligger 10 meter från trålaren med en lina som känns tunn som en sytråd. I vågdalen är trålarens reling nere i vattenytan i nästa sekund tornar relingen upp sig 4 meter upp i luften. Jag pekar dit och säger till Anna-Lena att hon skall gå armkrok i linan. Hon vägrar.Jag tvingar henne och lyfter i henne. Och hon klarar det. Starka armar tar emot henna vid trålarens reling.

Sedan är det min tur och det går också bra. Anna-lena somnar och jag står i styrhytten bakom Skepparn Elof Johansson från Sydkoster. Vi ger oss av med kurs mot Strömstad med Dropp i en lång lina bakom oss. Jag ser ser hur Dropp skär fram och tillbaks i ett ZigZag-mönster bakom trålaren. Plötsligt är Dropp borta. Vi har varit ouppmärksamma och bogserlinan har gått av. Vi letar och vi letar. Vi ropar till de andra trålarna och så småningom i gryningen får vi ett anrop \\"hon lijger här o flyjter som en svan\\". Efter en halvtimme är vi där och jag frågar skepparn hur vi skall få över en lina. \\"Det är bara o simma\\" svarar han. Det är fortfarande ett mycket upprört hav och jag ryser vid blotta tanken att kasta mig i havet.... men jag får låna ett blåställ tar linan kring magen och dyker i och lyckas ta mig över till Dropp. Och färeden fortsätter med mig vid rodret på Dropp. Plötsligt kommer större delen av rodret loss och jag fiskar upp det i sittbrunnen. ....I sammanstötningen tidigare med trålaren hade rodret knäckts. ... men det går bra och snart är vi inne i strömstads lugna hamn.

Skepparn uppmarnar mig att köpa plattjärn och rundjärn så lovar han att hjälpa mig reparera rodret ute på Sydkoster, vilket han också genomför på ett fantastisk generöst sätt.

Innan jag somnar i en av trålarens kojer tittar Anna-lena lite underligt på mig och säger att hon aldrig sett mina ögon vara blåare än just denna överlevnads morgon.

1967

Den sommaren köper vi segelbåten *Den Gamla* och förlovar oss i Strömstad. På fotot nedan har jag Anna-lenas föräldrar ombord.

Tuff Guy 1Tuff Guy 2

*Tomten* i förgrundenSjösättning i Fiskebäck, där vi hittade *Den Gamla*. Förra ägaren satt inne. Vi fick henne för 5000 kr.

I väntan på vind eller bogsering genom Sotenäs-kanal. Kan vara Nicklas Sherley, som sitter o solar.

1968

Detta år köpte Anna-Lena o jag Araminta av Per Hinnersson

Araminta med Pa, Neta, Daniel o ego Araminta o lill-jolle

Z gifter sig

Olle o Mimmi o Monika tittar TV intensivt

Pappa Olle var bra med barn, här med Daniel

1969

Minchef på Göteborgs Sjukvårdsförvaltning Bo Back

1969 blev jag klar med min pol.mag-examen (Politice Magister) med ämnsekombinationen Nationalekonomi, företagsekonomi, Statskunskap, Statistik, sociologi och proppen i juridik. Ett kuriosum är att jag hade Anders Örtendahl som lärare vid Göteborgs Universitet. Han blev sedan omstridd generaldirektör vid Vägverket och så småningom sparkad.

Och inte var det lätt o få något jobb då. Jag började söka hundratals jobb och under tiden jobba jag som vikarierande socialassistent på socialförvaltningen i Borås. Det värsta ärendet jag hade var att skilja sonen från en läkemedelsmissbrukande mor. Min chef borde aldrig satt en så oerfaren människa som mig på detta uppdrag, men........det gick väl hyfsat. Jag tror alla överlevde.

Efter tre måndader i Borås fick jag jobb som utredare på Göteborgs Sjukvårdsförvaltning, avdelningen för långtidsplanering. Jag jobbade i ett halvår med en utredning om röntgenverksamhetens framtid och spådde att efterfrågan på röntgenbilder skulle bli \\\"oändligt stor\\\" om alla fick som dom ville. Jag träffade Joen Holmberg (Cecilias o Bullens bror) 5 år senare som påstod att min utredning slagit in (o det var ju kul). Joen jobbade där under många år efter att jag slutat. Bo Back hette min närmaste chef. Han var torr, tråkig men bra.

Annars hade Daniel kommit upp sig till diskbänksnivå och pappa till fönsternivå Daniel blev sedemera kockutbildad (här började han)

Nästan varje sommar rustades huset något lite. Vilket slitgöra tyckte alltid vi barn.

Bullen o madelaine gifte sig det året

1970

Grönbåt innanför Torholmen

Varje år präglades av en eller annan ny-gammal båt. Här nedan en skånsk koster med liten dieselmotor, som jag köpte på Fiskebäck.Det här var min 8:e båt efter Svarta Maja, Thalia, Ketty, Dropp, Araminta, Den Gamla, Havsörn. Annars fanns alltid drömmen om större båtar. Arne, Nicklas o jag brukade åka ut o titta på skutor. En gång åkte vi ända till Karlskrona o tittade på en väldig galeas med en enorm tändkulemotor. Hade hon haft mast, hade vi nog köpt henne, men det gjorde vi ej. Nästa vecka läste vi i tidningen att hon förlist i Kalmar Sund på grund av att hon skakade läck av sin väldiga motor.

Här nedan är vi o tittar på en stor stålbåt i Limhamn, Malmö Arnes Volvo PV under stor stålbåt (dröm)

Rörö utanför Götet

Arne ställde upp på ett skenäktenskap med en tjeckisk flicka. Här kurtiserar Jan henne.Vi umgicks mycket med Nicklas o Sherley, Tomten o Kjell. Här är vi på Lars Gyllenstens sommaställe på Rörö i Göteborg norra skärgård. Nickals, Shirley, ego, Arnes första fru, Lars, Kjells tjej o Kjell.

Lars Hansson (egentligen Lisse o Netas kompis) gick på slöjdföreningens skola och blev inredningsarkitekt. Han åkte till USA och blev mycket framgångsrik. Här på återbesök i Arnes lya på Ormgatan

Daniel och Laban i Olles Renault

1971

Hösten 1971 bestämde jag mig för att inte jobba med utredningar om sjukvård. Jag började på Gamla Chalmers för att komplettera min pol.mag med en ingenjörs-examen. Jag trodde att man då kunde få ett jättefint jobb t ex inom byggnadsindustrin som generalist. Tre terminer gick jag och några andra "gamlingar" och tog studenten på nytt. Det var rätt kul hur lätt det var efter alla års akademiska studier att få toppbetyg på gymnasinivå. Den vintern åkte några av oss till Zacopane i Södra Polen för att åka skidor. Jag hade med mig mina skidor avpassade för Västgötaslätten. Det var jobbigt att svänga med dom i störtloppsbanan. Men jag kunde saxa. Kul hade vi. Och slottyn var billig. I Polen åkte vi också släde. Av Killen i släden köpte jag en jättefin morris Minor, som gick på tre sylindrar (av fyra).

Det året byggde jag min första båt. Jag hade lärt mig plasta 1969 då en massa småbåtar blev illa skadade i Stormen (32 sekundmeter i byarna). Det var mycket jobb, mycket skoj och mycket styrén. Inte visste man då att styren gick på hjärnan (det är väl därför det är lite si och så med minnet. I augusti seglade jag med Mr Butler och hans son till Southampton. Där köpte jag en vattenkokare till Anna-Lena. När jag kom hem friade jag för andra gången till henne, men då hade hon redan förlovat sig med en annan. Hon fick vattenkokaren ändå.

Min första konstruktion

Mr Butlers båt på väg mot England med mig vid ratten

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

Denna sommar seglade vi med TaiTai genom Göta Kanal till Göteborg. Där träffade vi på Kindes båtvarv i Brottkärr gamla polare från förr. Från vänster min bror Jan Goës, Lasse Breding, olle Segerstad, Stefan Goës och Ingvar Niklasson.

1979

1980

1981

Olle hade alltid en förmåga att skapa trygghet och närhet till barnbarnen. Här Kåre!

1982

Julaftonsmorgon, en tradition sedan flera hundra år att någon skall gå upp och servera alla boende släktingar te på sängen ca kl 08.00. På Kattastrand blev det mest jag som ställde upp på traditionen. Vi brukade servera te med skinkmacka, lussekatt, pepparkaka och så länge min farmor levde fick vi också en jultidning med religiöst, uppbyggande artiklar. Traditionen upphörde 2014 eftersom ingen orkade åta sig uppdraget.

1983

Båten fick ligga i isen varje år. Ingen skada någonsin

Anna - ett maskrosbarn klarar sig alltid

1984

Alla samlade utom Jens

1984

På Taitai hade vi en liten extra sittbrunn där alla satt skyddade. Även när vi tappade masterna i ett blåsväder låg Kåre och sov skyddad i denna sittbrunn.

1984

Jan har alltid haft förmågan att skoja med Mimi.

1985

Kanske Jens var 13 år, småväxt men med ett väldigt bra bollsinne. Här på höjden i sin karriär. Ett mål för Moffe av Jens Carlander.

1990

Eva vann en internationell uppsatstävling "Budskap till framtiden" och blev belönad att åka till Japan (med make). Hålla tal och diskutera framtiden. Vi bodde i Kyoto och besökte Hiroshima och Tokio.

1990

Vi deltog i banketter och den internationella blomstermässan. Jag tycks ha varit någorlunda underhållande. Kolla bankett-bloman på mitt kavajuppslag! Högtidligt värre. Japanerna var förundrade över min hemmapapparoll medan Eva satt i riksdagen. En annan sak, som de hade mycket roligt åt och tidigare gjort reportage om, var att i Sverige var anslagen kostnad för ett mål mat mat till en fängelsekund mycket högre än skolbarnens matpeng.

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

Josefin och ??

1999

Vi byggde till växthuset och en eftermiddag återvände Eva från Café Mannaminne, där hon medverkat vid invigningen av Norgehuset. Vi passade på att fota oss då (i våra naturliga arbetskläder

Eva i sin norska buna (har väl blivit mer bystig med åren)

Pekka o Tommy slappar lite efter en lång dags arbete med tillbyggnaden.

Lite senare åkte Anna, Eva o jag till Puketh, Thailand.

2000

I mars åkte jag ner till Spanien och hälsade på Lisse o Fille

Lisse var caddy på Hovås golfbana. Där lärde hon sig grunderna

Fille missar bollen

Fiskmarknad

Fuengerola hamn

Skriklunch....den som skriker högst får maten på kyparens bricka

På senhösten åkte vi till Egypten

2001

I början av april satte Sven Dahne o jag ut några bojar för hans ny-gamla IW-kryssare

Varför klär jag mig så fult?

Eva i jobbartagen (målning av fönster och bastu)

Kåre slappar mest hela sommarenVy mot hängmattan och bastun

Silverbröllop

På Seciliens strand

Stromboli

Utsikt över Taormina, Secilien

Castelmolo

På utflykt runt Etna på Secilien

Eva med året sista tomater

Eva med julgran

Julen 2001

2002

Från min 60-årsresa till Västindien - Dominikanska Republiken

Några kort från Bacardi-ön utanför halvön Samana på ostkusten

Camilla från Luleå och Irina från Stockholm på utflykt till Bacardi-ön

Cabarete slum med Eva i förgrunden

Vacker soluppgång utanför hotellrummet

Gidai fyller år

På utflykt med kaffe till havet via Solumshamn

Långfredagen 2002

2002

Stefans minnen - Jens bröllop - Besök hos Jan

Maj var förunderligt skön

2002

Stefans minnen - sommaren

Daniel på sin nya båt

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

Här vid Svens sommarstuga har vi lagt till många gånger. Denna gång fyllde Sven 75 år
Några av årets bilder kan du se här.

2010

Tänk att vi kisar mot solen på samma sätt.
Denna höst blev det en tur till Malljorka
Några av årets bilder kan du se här.

2011

På sommaren detta år åkte Eva o jag och hälsade på hennes släktingar i Nordnorge
och på senhösten följde jag med Eva till Dakar. Några av årets bilder kan du se här.

2012

Detta års största händelse var att mitt första barnbarn - Siri - föddes.
Den näst största händelsen var transporten av Dahnes dass till Svenskär.
Årets semesterresor gick till Side och Sharm El Sheik.
Några av årets bilder kan du se här.

2013

Detta året inleddes med att vi åkte skidor i Jämtländska Ottsjö.
Själv var jag djupt engagerad i Kretsloppans förening. Vi vann 10000 kr i en tävling om bästa cooperativa idé, som handlade om att bygga ett kooperativt kretsloppsväxthus, där vi skulle odla fiskar och grönskaer i samma cirkulerande vatten.
Vi firade att Jens fyllde 40. På hösten åkte Eva o jag till Kemer (Turkiet) på semester. Några av årets bilder kan du se här.

2014

Även denna sommar seglade vi lite på Höga kusten. Det börjar bli tungt att hissa och ta ner segel.

Växthussäsongen hos Pecka präglades av en andmatsodling, som drog mycket näring från fisken. Andmat är världens snabbaste växt. Den fördubblar sin biomassa på några dygn under gynnsamma förhållanden

På hösten åkte vi till Kreta. Det var kallt och tomt men vi hade våra fina stunder.

Senare kompenserade vi genom att värma upp oss på Kanarieöarna. Balito - inte långt från Puerto Rico.

Vi gick på långa promenader tillsammans med fanatiska norrmän. De dominerade fullständigt och hade döpt målet för promenaden till "NORSKEPLATSEN".

Vi hade inte denna utsikt men stranden var "vår".

2015

Våren 2015 uppe i vårt lokala fjäll Vårdkasen.

Äntligen sommar med Annas och Evas fantastiska blommor.

Vi gjorde en resa till Norge. Här i Bergen efter att sorgligt nog begravt Evas syster Doris i arjeplog.

Vi gillade Trondheim och Bergen. Här med några Tall-Ships-Race deltagare

I Bergen gjorde vi en Harley Davidsson-studie. Här en av de mer extrema. Vacker men obekväm!

Vi hann med en 5-dagars-segling på Höga kusten!

Som vanligt fick vi ett fint julkort av bror Jan.

Det visade sig att några baltiska pojkar köpte TaiTai, som var i dåligt skick på ett varv i Stockholm. De seglade över henne till Estland, råkade ut för en storm, tappade båda masterna och hamnade på en långgrund strand. Det var andra gången TaiTai tappade masterna men denna gång utan skada. De rustade henne bl a med ratt och nya segel och använde henne för charteruthyrning. Visst är hon fortfarande fin!

Nog har hon en magnifik ändalykta!

2016

Soltorp rivet

2016

På ingång till Venedig.
Några av årets bilder kan du se här.
och julhälsning här: här.

2017

Den här sommaren byggde jag en badplattform som present till Eva på 70-årsdagen.
Några av årets bilder kan du se här.
och julhälsning här: här.

2018

Vi var i Kroatien på semester Eva, Anna och Stefan
Några av årets bilder kan du se här.
och julhälsning här: här.

2019

Detta år brann vårt hus
Några av årets bilder kan du se här.
och bilder om huset här: här.

2020

Vårt nya hus var färdigt och jag byggde en dansbana i anslutning till huset.
Några av årets bilder kan du se här.
och bilder om huset här: här.

2021

Denna vinter planerade jag mycket för min lilla båt Goesan
Några av årets bilder kan du se här.
och julhälsning här: här.

2022

Detta år firade vi midsommar med flaggspel på Sofia
Några av årets bilder kan du se här.
Du kan också kolla vår spanienresa_1: här.
Du kan också kolla vår spanienresa_2: här.

2023

I Roqueta kunde man trivas i skuggan med en GT
Några av årets bilder kan du se här. Du kan också kolla vår planering av spanienresa_3: här.