Tal av Eva Goës på Norrmalmstorg den 10 juli 1998

KOSOVA

Bakgrund

Mitt engagemang för Kosova började när jag besökte Jugoslavien hösten 1989 och träffade en människorättsadvokat i Belgrad som berättade om hur kovoalbanska kvinnor med små barn fängslats för att de klagat på matens kvalitet. Angiveri var legio. När jag kom hem blev jag kallad till en flyktingförläggning (Norrfällsviken) den 4 jan 1990 i mitt län. Där berättade en historieprofessor för mig hela bakgrunden i Jugoslavien och Kosova specifikt. Bland de flyktingar som jag träffade av dem som kommit till Sverige, var barnen från Kosova de mest undernärda och hade sjukdomar som var vanliga hos oss för 50 år sedan, skabb, TBC osv. De mådde sämst av alla de flyktingar som kommit till Sverige då.

När Kosovas självständighet i den jugoslaviska federationen drastiskt utplånades 1989 och delstaten inte längre var representerad i federationsrådet, reagerade Miljöpartiet de Gröna. Jag tog initiativ till en flerpartimotion om Kosova, (flerpartimotionen har jag sedan upprepat alla år som jag varit i Riksdagen), jag ställde interpellationer till dåvarande utrikesministern Sten Andersson och bad honom stoppa stödet till Milosevic och vapenexporten till Jugoslavien. Han talade om tyst diplomati, vilket gjorde mig rasande.
När Kosovas invånare i folkomröstningen 1990/91 förklarade sig som självständiga och valde Ibrahim Rugova till president, stödde vi detta. Vi hoppades på en fredlig lösning av Kosova.

Tyvärr har den fredsinriktade politiska kampen inte påverkat det internationella samfundet att erkänna landet. Landets ekonomi har gått i botten. Ett apartheidsystem har utvecklats i Kosova, där kosovoalbanerna förtryckts ekonomiskt och socialt. Inte förrän de tog till vapen, började omvärlden reagera. Då först såg man hotet. Ett nytt Bosnien uppenbarade sig !

EU:s ledning och medlemsstater, som hela tiden varit medvetna om den eskalerande krisen, har inte reagerat korrekt och har inom sig olika uppfattningar om hur man bör reagera. Deras enda intresse är och har varit att hålla flyktingarna utanför sitt eget lands gränser. Flyktinglägren i norra Albanien och Makedonien utgör i sig ett hot mot den ömtåliga balansen i denna fattiga region.

2. Politiska konsekvenser Vi i Miljöpartiet de Gröna och den Gröna federationen i Europa, European Greens, är övertygade om att det internationella samfundet måste tackla Kosovas problem med stor skyndsamhet - innan det är för sent.

1) Det viktigaste är att öka det politiska trycket och de diplomatiska ansträngningarna för att skapa utrymme för parternas olika intressen att jämkas samman så att en hållbar framtid kan skapas. Alla möjliga lösningar bör granskas, vilket också innebär att slutresultatet kan bli en självständig stat inom den jugoslaviska federationen. Åtminstone måste Kosova få samma grad av autonomi som 1989 (eller som ett FN-protektorat för att skilja de stridande parterna.)
Medlingen måste vara neutral utan västlig dominans. Varje part måste ha samma status i förhandlingarna.

När det gäller serbiska grupper 2) stöder vi och European Greens icke-våld-rörelserna i regionen. Serbiska poliser och soldater i Kosova bör vägra delta i militära aktioner och vi kommer att påverka våra regeringar att ge politisk asyl till dem som inte vill medverka till andras död, till dem som deserterar. Vi stöder de grupper i Serbien som vill ta hem de serbiska soldaterna från Kosova. (Precis som de ryska mödrarna tog saken i egna händer och hämtade hem sina söner från Tjetjenien!)

3) Vi kräver att Europas stater omedelbart ska stoppa utvisningen av flyktingar som kommit från Kosova och i stället ge dem humanitär hjälp utan byråkrati och godtycke.

4) Vi kräver att den serbiska specialpolisen och trupperna ska dras tillbaka från Kosova.

5) Miljöpartiet och Europeans Greens anser att EU, FN och kontaktgruppen måste öka fredstrycket på alla parter i konflikten, vilket också innebär Kosovas befrielsearmé. Våldet måste stoppas för att undvika fortsatt upptrappning, som kan leda till krig. Våldet måste också stoppas för den civila befolkningens skull. Ett omedelbart moratorium (vapenstillestånd) krävs för att förhandlingar skall kunna påbörjas.

6) Vi anser att FNs viktigaste uppdrag är att skapa de nödvändiga förutsättningarna för alla fredsbevarande engagemang i Kosova.

7) Vi föreslår en internationell civil polisstyrka inom ramen för OSSE i Kosova med syfte att demilitarisera och avväpna alla parter.

Vi i miljöpartiet har ständigt upprepat kravet om förebyggande konfliktarbete och internationell närvaro i områden där freden hotas, därför har vi krävt det alltsedan 1990 i Kosova. Det är nödvändigt att det finns oberoende - opartiska - ögon och öron inne i den krutdurk som Kosova utgör. Den tändande gnistan måste hejdas, annars slutar det med ett blodbad! Krig är ingen lösning. I krig lider alla nederlag. Låt det goda segra, låt freden segra! Låt Kosova bli självständigt!

Eva Goës Miljöpartiet de Gröna