Debattartikel ellerinsändare

Gör de fattiga lite rikare och dela på jobben.

De flesta tycks vara överens om att Sverige har klarat sig ganska bra de senaste åren. En del tyckte det var kris i början på 90-talet. Vår poäng är att Sverige alltid har klarat sig ganska bra jämfört med de flesta andra länder. Det så kallade raset i BNP i början av 90-talet handlade ju bara om ca 4,7 % och stegringen sedan dess är över 10 %. Detta kan inte kallas kris - vi kallar det en krusning på BNP-kurvan.

Vad gäller den så kallade statsfinansiella krisen så tycker vi att det är fel att enbart tala om statsskulden och skuldräntor. Staten har också lånat ut pengar och tar in räntor. Som exempel kan vi ta alla statliga bostadslån. Under 90-talet har vissa år ränteinkomsterna överstigit ränteutgifterna. Det så kallade räntenettot har då och då varit positivt. I själva verket är det så att nästan alla länder i OECD är mer skuldsatta än Sverige. I stort sett är det bara Japan, Finland och Norge som har en bättre situation än Sverige. Sverige är t ex mindre skuldsatt än Tyskland.

Det vi vill visa är att Sverige kunde vara ett ännu bättre land att leva i om vi fördelade jobben och välfärden lite jämnare. Förr i tiden sa man att det inte lönade sig att extrabeskatta de rika, de var ju så få. Detta stämmer inte längre.

Enligt SCB har de 10 procenten rikaste i Sverige mer än 10 ggr så mycket att konsumera för än de 10 procenten fattiga. En rik svensk familj har inkomster (efter skatt och transfereringar) som överstiger 500.000 kr per år medan den fattiga familjen knappt når upp till 50.000 kronor per år. Om vi genom fackliga och politiska åtgärder minskar den rika familjens inkomster med en tiondel kan vi alltså fördubbla den fattiges inkomster. Vi är övertygade om att både rika och fattiga skulle må mycket bättre om vi fördelade välfärden och jobben lite jämnare, vilket vi anser är fullt möjligt. Ett land där skillnaderna inte är så stora är ett bättre land att leva i.

Eva och Stefan Goës Miljöpartiet de gröna