Anf. 4 EVA GOES (mp):

Tillväxtförespråkarnas tes att tillväxt är nödvändig för att skapa resurser till miljövård fungerar inte eftersom miljön blir underordnad ekonomin. All mänsklig produktion har sitt pris i form av energi- och råvaruförbrukning. Mycket av det som vi i dag kallar produktion är i själva verket konsumtion - konsumtion av naturresurser.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill inte bara starkt betona naturskydds- och miljöintressen i samband med undersökning och utvinning av mineralfyndigheter. Vi lägger stor vikt vid att man beaktar att mineralerna är begränsade. De är inte förnybara. Det finns bara dessa på den här planeten och för den här mänskligheten. De skall räcka för dagens och för kommande generationer.

Minerallagstiftningen aktualiserar solidaritet med människor i vårt land, med natur och med det ekologiska systemet, med världens folk och inte minst med kommande generationer. Detta är de solidariteter som vi gröna inleder vårt partiprogram med.

Det handlar om hushållning och naturresurser, vilket borde avspeglas i dagens politik och lagstiftning. Men så är inte fallet. I stället främjas en snabbare exploatering av mineraler. Betänkandet genomsyras av föreställningen att mineraltillgångarna i princip är obegränsade och att en snabb och effektiv exploatering är önskvärd, legitim och bör underlättas. Kvantitet går för kvalitet. Penningen går före bevarandeintressena.

Miljöpartiet har sedan 1988 kämpat för att markägare, kommun och stat skall ha vetorätt gentemot exploatörer. Vi har drivit frågan om och om igen för att begränsa den areal som exploatören vill muta in. I ett fall har det handlat om över 50 % av landet. Vi har också krävt att ansökningsavgifterna skall höjas radikalt. Vi anser att bevarandesynpunkterna alltid skall ha företräde framför

exploateringsintressena. Därför menar vi att försiktighetsprincipen skall gå före kommersiella intressen. Hänsyn till miljön skall styra.

Det heter ju att Sverige skall ställas om till ett ekologiskt hållbart samhälle. Med andra ord torde det innebära att vi bygger ett kretsloppssamhälle där man återanvänder råvaror i mycket högre grad än i dag. Lösningen är alltså inte att öka uttaget av naturresurser utan att återvinna dem.

Fru talman! I dag skall vi ändra på minerallagstiftningen. Miljöpartiet har fem reservationer angående ändring av giltighetstid för undersökningstillstånd, skärpning av kraven på förlängt undersökningstillstånd, utvidgat miljöskydd för områden med riksintresse, förläggning av Bergsstaten till Malå och utredning om royalty som skulle innebära att pengar återförs till bygden där gruvbrytningen pågår.

Lennart Beijer har tagit upp detta med Malå och royalty. Därför tänkte jag bara kort nämna att vi anser att undersökningstillståndet definitivt inte skall förlängas. I dag har man tillstånd i upp till tio år. Nu vill man förlänga det till femton år. Vi anser att det gott och väl räcker med tio år. Det är nog länge att man mutar in och undersöker ett område i tio år.

När det gäller riksintressen tycker vi att natur- och kulturvärden skall utvidgas till att gälla flera områden. Förutom fjällen gäller det kustremsor och många områden som är skyddade. Vi menar att de skall ha ett större och kraftigare miljöskydd. Egentligen skulle jag önska att det gällde överallt. Men det återkommer jag till.

I kommande lagstiftning skall minerallagen gälla parallellt med miljöbalken. Då är det särskilt viktigt att miljökvalitetsnormer, miljökonsekvensbeskrivningar och naturligtvis försiktighetsprincipen tillämpas. Vi anser också att miljöbalksprövning skall användas trots bearbetningskoncession, dvs. att man skall kunna gå in i ett senare skede och ställa högre miljökrav vid behov. I dag gäller hushållningsbestämmelserna, dvs. intressen vägs mot varandra, men brytning i områden ur särskilt känslig ekologisk synpunkt skall kunna stoppas enligt naturresurslagen 3 kap. 2 # om de är av riksintresse.

Men problemet är hur man skall vikta ekologisk känslighet mot utvinning av mineral. Lagens styrning är inte tydlig om hur dessa intressen skall viktas mot varandra. Men eftersom naturresurslagen nu inarbetas i miljöbalken gäller de allmänna hänsynsreglerna även för hushållning med naturresurser. Ledande princip är givetvis försiktighetsprincipen och principen om hushållning med råvaror och energi, främjande av återanvändning och återvinning. Det är helt i linje med Agenda 21 och Göran Perssons intentioner, eller vad säger Laila Bäck?

Fru talman! Är minerallagen allsmäktig? Det säger folket i Urshult, Tingsryd och Blekinge. De har blivit utsatta för Terra Mining som letar efter guld i ett vidsträckt område från Urshult ned till Ronneby i Blekinge. De säger: "Vi som är markägare får bara en delgivning från bergmästaren. Minerallagen gör att man utan vidare skulle kunna ta ifrån oss vår mark, hus, boende och livsmiljö."

Trots att de bor i ett område som har natur- och kulturvärden på grund av massor av fornlämningar, tätt mellan stenåldersplatser osv. menar de att de inte har rätten på sin sida. Minerallagen har en enorm makt över markägarna. Men markägarna har givetvis talerätt. Det handlar enbart om hur bergmästaren och länsstyrelsen - statens förlängda armar - hanterar och tolkar minerallagen.

Historien bakom detta började med att de fick en delgivning i slutet oktober. Men ingen förstod allvaret i det hela. Tingsryds kommun började fatta det först när folket så småningom började göra uppror och bildade en aktionsgrupp för en rättvisare minerallag. De började kontakta jurister, LRF:s länsförbund i Växjö och lusläste allt vad de hittade på biblioteket osv. Efter hand kände de sig grundlurade. När de fick delgivningen insåg de inte att de skulle överklaga inom tre veckor. De förstod sig inte på delgivningen och vad som stod där. De begrep inte lagen. Då kan man fråga sig om lagen är skriven så vanligt folk begriper. Dessutom är de inte vana vid gruvbrytning i södra Sverige, precis som Lennart Beijer sade. Man kan säga att de togs på sängen.

De var också förtvivlade över att ingen i kommunen hade reagerat. I stället sade kommunalrådet i det första skedet att nu får vi inte låta en död hand vila över bygden och sabotera utvecklingen. Men nu har han tvärvänt och sitter och skriver på en skrivelse inför bergmästarens besök på måndag i Urshults församlingshem. Där skriver han nu emot den här exploateringen. Ett nytt Dackeuppror är på gång.

Men invånarna som har sökt EU-bidrag för landsbygdsutveckling och för att stimulera kulturturism undrar vilka rättigheter de har. De skall satsa på någonting som heter den blomstrande bygden. De förstår inte riktigt detta med minerallagen. De förstår inte varför Sverige vill sälja ut sitt land. Vad svarar Laila Bäck folket i Tingsryds och Ronnebys kommuner?

Jag skall avsluta med att läsa Guldgrävarsången som jag fick från Olle Håkansson från Urshult. Jag skulle gräva guld, bli rik och få det tjänt men mina planer gick omkull och jag fick ej en cent.

Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 4, 5 och 6.

Anf. 7 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Vi värnar ägarna. Vi värnar dem som har talerätt, och det är markägarna. De vill satsa på kulturturism. De vill utveckla bygden och låta den blomstra, som jag sade. De ser inte någon utveckling i att det kommer ett stort företag och utvinner guld i deras område. De har helt andra intressen för kommande generationer där man inte förstör natur- och kulturvärden. Man vill slå vakt om fornlämningar och spara rekreationsområden. Det finns inte så mycket skog i de här områdena i Skåne, Blekinge och upp mot Småland. Det här är ett rekreationsområde. Det är dessa värden som de tycker är viktigare.

När det gäller royalty är det precis samma princip som när det gäller vattenkraften, nämligen att vi tycker att man skall återföra pengar till de regioner som har blivit exploaterade. Det finns med i vår reservation. Det kan inte Sten Tolgfors neka till.

Anf. 9 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Royalty tas upp av staten och skickas sedan tillbaka till hembygden. Jag vet inte om Sten Tolgfors känner till det här med hembygdsmedel och hur man fördelar det. När man har byggt ut vattenkraften går det till hembygden för att stimulera hembygden. Det tycker jag är viktigt. Om man förstör större områden - Lennart Beijer nämnde 9 000 hektar - är det oerhört viktigt att det går tillbaka till bygden.

Om ägarna skulle vara exploatörer skulle de naturligtvis ha tjänat på det om de hade börjat utvinna guld. Det skulle de möjligen ha kunnat göra. Men de väljer inte att exploatera guld i sitt område. De väljer att exploatera något helt annat. De vill satsa på framtiden, en blomstrande framtid, och på kulturturism. Det är det vi slår vakt om. Vi vill hjälpa människorna i aktionsgruppen för en rättvisare minerallag.

Anf. 11 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Tack för redogörelsen! Laila Bäck nämner att undersökning inte får ge några spår eller göra någon påverkan. Men vi vet redan nu att man i Urshult har grävt hål där det finns fornlämningar och att det t.o.m. kan bli tal om bestraffning och böter.

När man nu skall vikta minerallagen mot andra lagar, t.ex. den miljöbalk som kommer, frågar jag mig vilken då är starkast. Vilken kommer att vinna? Kommer de kommersiella, ekonomiska intressena att gå före just miljö- och naturhänsyn? Det är en mycket intressant fråga.

Anf. 13 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Då får vi hålla oss till dagens ärende. Jag vill bara fråga: Hur skall människor kunna begripa den här lagen, eftersom den tydligen är så svårbegriplig att ingen först reagerade? Kommunalrådet hade inte heller förstått innebörden, men nu har han tvärvänt. Det är alltså problem med att förstå lagtexterna. Kan man ha en folklig upplaga, så att detta kungörs i tidningarna på ett sådant sätt att folk begriper vad det handlar om, dvs. att de har skyldighet och rättighet att överklaga inom tre veckor? Här har de verkligen grävt fram egna fakta. Jag tycker själv att det är svårt att förstå de paragrafer som Laila Bäck läste innantill ur.

Jag vill också säga att vi tycker att det är oerhört viktigt att utöka detta med riksintressen, att det gäller flera områden och att miljöskyddet blir starkare. Hur skall folk kunna begripa lagen?

Anf. 22 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Det vore märkligt om det inte var människor som bodde i de natur- och kulturområden som jag talar om. Naturligtvis värnar vi markägarnas rätt.
Birger Schlaug uttalar precis detta i en artikel. Han talar om moderaternas hyckleri. Han säger: Så sent som i höstas ville moderaterna förenkla lagen ytterligare till exploatörers fördel. Man skulle kunna tro att just de borde värna markägares rätt.

Jag har tagit fram en motion från den tid då minerallagen skulle skrivas. I punkt åtta i denna motion står det att markägaren och exploatören i utvinnings- och exploateringsavtal är fria att mellan sig fördela vinsten av utvinningen.

Men människorna som bor i områdena har inte velat börja exploatera. Det är ju den utvinningen det i så fall gäller.

Det är de människor som bor i områdena som satsar på natur- och kulturvärdena. Då värnar jag markägarna som bor i detta område. Något annat kan det inte vara tal om. Jag tror inte att djur eller stenar kan tala.

Anf. 24 EVA GOES (mp) replik:
Fru talman! Om jag tolkar detta rätt kommer moderaterna att kasta sig på möjligheten att skriva interpellationer eller frågor, och sedan skriva motioner under allmänna motionstiden om att äganderätten skall gå före inmutning, prospektering osv. Är det så?

Anf. 25 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Fru talman! Man kan uttrycka det på många sätt. Moderata samlingspartiet kommer inte att kasta sig på möjligheten att skriva interpellationer och annat. Vi kommer i lugn och ro att fundera på om det finns behov av en förflyttning av balanspunkten.

Det är två mycket grannlaga intressen som står mot varandra. Det ena intresset är prospekteringsintresset. Det kan hända att Miljöpartiet och Eva Goës inte tar prospekteringsintresset och möjligheterna att utveckla en livaktig gruvhantering på allvar, men vi gör detta. Men vi är öppna för att man ständigt måste undersöka om dessa ibland motstridiga intressen skall balanseras om och var balanspunkten skall ligga.