Upptrappning av våldet på Östtimor

Förra måndagen röstade Östtimors folk om sitt lands framtid och östtimoreserna fick själva välja mellan fortsatt indonesiskt styre eller självständighet. I måndags trotsade stolta, orädda kvinnor och män alla hot om trakasserier och tog sig resolut till sina vallokaler och lade en röst för Östtimor.

Valresultatet blev som väntat en jordskredsseger för självständighet. Östtimors befolkning har i mer än 20 år fått utstå den värsta terrorn från indonesiskt håll, men de har vägrat ge upp! De har oförtrutet fortsatt sin kamp för sin rättmätiga självständighet och kämpat både i det tysta och, i den utsträckningen de har förmått, starkt och högljutt. Äntligen, Östtimoreser, har ni fått möjlighet att ge uttryck för er egen åsikt, och omvärlden har lyssnat!

Men detta är ingalunda avslutningen, utan snarare en startpunkt på något nytt. Här och nu börjar den nya historieskrivningen för Östtimor och vi måste fråga oss: vill vi vara med? Vill vi bidraga till uppbyggnaden av och skyddet av ett alldeles nyfött land, utarmat av sina förra överhögheter, och i princip lottlös i globaliseringens sprinterlopp?

Självklart måste vi svara ja! Sverige som nation har ett stolt och välförtjänt rykte som det land där respekten för demokrati och mänskliga rättigheter står i första rum. Vi förknippas med ord som solidaritet och rättvisa och nu har vi möjlighet att visa att vi fortsätter i samma anda.

Den nyfödda lilla staten på andra sidan jorden räknar med vår hjälp och vårt stöd. Det handlar inte bara om uppbyggnaden av allt som en stat behöver; parlament, universitet, rättsväsende, skolor och sjukhus, det handlar också om politiska åtaganden såsom inte kan manifesteras i reda biståndsprogram.

Nu när vi vet valresultatet, måste Sverige ställa upp och stödja denna nya nation. Östtimor brottas med inre oroligheter, vilket redan resulterat i en fruktansvärd utgång; paramilitära grupper beväpnade av indonesisk militär vägrar acceptera ett valresultat som ger Östtimor självständighet och hotar människor och människorättskämpar till livet eftersom utgången inte faller dem i smaken. Våldet har trappats upp i Östtimor. Milisgrupper, stödda och utrustade av den indonesiska militären, mördar och lemlästar östtimoreserna, det rapporteras om hundratals döda de senaste dagarna. Invånarna jagas iväg från sina hem, stora delar av huvudstaden har satts i brand av tusentals milismän, ca 150 000 befinner sig på flykt.

Sverige måste agera konkret och kraftfullt genom att verka för att FN:s säkerhetsråd sänder fredsbevarande styrkor till Östtimor och samtidigt förklara sig berett att ställa upp med personal.
Ett självständigt Östtimor stärks och gynnas också av det värdiga erkännande som en svensk representation kan ge; ett konsulat i Dili eller liknande. Regeringen företräder ett Sverige där solidaritet med förtryckta folk är ledstjärnan och därför är en sådan här politisk markering en naturlig följd av våra åtaganden.

Jag kräver att: att den indonesiska regeringen stoppar våldet och fördrivningen av östtimoreserna och avbeväpnar milisgrupperna.
att Sveriges regering i FN och andra intenationella organ ökar trycket mot Indonesien så att dess regering tar itu med milisgrupperna.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Östtimor måste upphöra och självständighetsprocessen mot ett fritt Östtimor måste fortsätta!

Jag uppmanar därför regeringen att markera Sveriges renommé internationellt genom: stödja ett nytt Östtimor med långsiktiga, frikostiga biståndsprogram, samt verka för att säkerhetsrådet skall skydda Östtimor från inplanterad terror från Indonesien genom fredsbevarande trupper och via permanent representation i Östtimor markera att Sverige tror på och stödjer denna nya stat.

Svenska Östtimorkommittén gm Eva Goës, ledamot i styrelsen, fd riksdagsledamot.