"They gave you the Bible and then they grabbed your land. Good appetite!" Louise Benally

En sårad Moder - Big Mountain - dinéindianernas kvinnliga berg

Denna fantastiska natur, dessa underbara människor, denna sköna tystnad... Utom allfarvägen, högt uppe bland molnen på 2200 meters höjd, ja, där har jag levt i en hogan i 14 dagar inbjuden av dinéindianernas äldre kvinnor. Jag har bott i köket med två nya svenska kamrater, Elisabet Karlsson, svensk-indianska förbundet och Eva-Britt Karlsson, (v), från Sverige. Vår hogan, en åttakantig timrad jordstampad byggnad med toppat tak, utan el, telefon eller vatten, har invaderats av supporters från hela USA. Gården bebos annars av Leta O#Daniel, brodern Tom och brorssonen Bernie Bedonie. Här råder samma stämning som på Kynnefjäll. Alla navaho, eller diné som de kallar sig själva, vaktar sitt heliga berg Big Mountain. Ingen ska komma och ta det ifrån dem. Här har de levt i balans med naturen och Moder Jord i århundranden, långt före Columbus. Men hoten kryper närmare för var dag. Grävskoporna som är som höghus mosar sönder berget och förtär levern på Moder Jord. Kolet. Inte bara det vill de giriga ha utan även uran, lungorna, enligt diné och oljan, blodet i ådrorna. Här finns en massiv naturreservoar, men släpper de loss alla dessa krafter, så påverkas alla på jorden. Vi är en helhet, säger diné, liksom vi miljöpartister! Redan nu har ozonzkiktet förtunnats, fåren blivit blinda och torkan brett ut sig.

Varför reser jag hit? För att den 1 februari har regeringen bestämt att alla diné som lever på fel sida om ett stängsel som myndigheterna satt upp, en ny berlinmur, ska tvångsförflyttas om de inte skriver på ett avtal antingen om att arrendera marken i 75 år eller frivilligt flytta utanför denna mark, HPL, hopi partitioned land. Regering och BIA, Bureau of Indian Affairs, har lyckats så split mellan två indianstammar. Genom ständigt nya lagar och mutor i form av jobb, pengar, nya hus...har de lyckats söndra och härska. De har mycket skickligt skapat konflikten genom att gratis dela ut kol, asfaltera vägar, dra rinnande vatten, sätta upp belysning på andra sidan stängslet samtidigt som de utövat utpressning mot dem som inte vill flytta genom trakasserier i 25 års tid - minst!

Under mina dagar på Big Mountain har jag lyssnat på 30-talet diné, de flesta 70-80 år gamla. Jag har åkt 250-300 mil på dessa kostigar - ibland i lervälling som kallas för grönlera med risk för livet och på slutet på frusen mark med vit snö i blixtrande solsken. Jag har lyssnat på vittnesmål som alla går ut på att de känner sig lurade. Lurade. Lurade. Grundlurade! Endast ca 200 bor kavr på Big Mountain i HPL. De tusentals diné (och hopi) som flyttat till the New Lands, ca 20 mil bort, lider av alkoholism, (spritaffär fanns först av allt) är utan jobb, bor i jordbävningsområde med hus som sjunker och spricker samt har radioaktivt vatten, som djuren dricker. De själva köper allt dricksvatten samt foder, vaccinationer och medicin till djuren för de är så sjuka. De själva är sjukare än då de bodde på Big Mountain. De tappar tänderna, men de får då till svar - att det är naturligt för indianer! Hyran och avgifterna för el, försäkringar m.m. ruinerar dem. De får inte lov att ha så många djur som de lovats. M a o hamnar de långt under svältgränsen. Ingen diné får heller ha någon affärsrörelse. Vad ska de leva av?

Diné lever i ett matriarkat. Det är av tradition kvinnorna som äger och brukar marken. De bestämmer både ekonomi och leverne, vilket innebär att de fostrar och överför sina traditioner till barnbarnen. De som bor kvar på Big Mountain får stöd utifrån från amerikaner som kommer upp då och då med mat och andra förnödenheter. Det bor säkert hundra ungdomar hos de äldre. Där hjälper de till med mat, vedhuggning, vaktar fåren - allt. De finns alltid till hands och det är nödvändigt för annars kan de äldre aldrig lämna gården. Rangers, hopipolisen, dyker upp vid de mest konstiga tillfällen och de trakasserar Katherine Smith, ca 70 år, varje natt kl 2 -4. Vad är det för livskvalité? De äldre kan inte längre sova pga oro. De får hjärtbesvär. Äter inget. Dör! Både gamla och unga!

Myndigheterna piskar upp stämningen. Kräver tillstånd för att få ha ceremonier, plocka örter, ta ved... Anställda på Peabody kolbolag hotas med avsked eller förvägras kol, el, och bostad om inte modern eller mostern skriver på avtalet. Strider uppstår inom familjerna, vilket Maxine Kescoli, 72 år, vittnade om. Hon ser grävskopornas armar närma sig och har skrivit på som sista kvinna! Änkan Ida Mae Clinton, 70 år, uttryckte följande: They step on your neck! Antalet tillåtna djur per gård skrivs hela tiden ner. Det är en omöjlighet att leva av 10-20 får. Om diné trotsar och har fler djur, så konfiskeras de. Ofta får de ändå köpa tillbaka djuren! Alltså handlar det enbart om pengar! Ida visade mig ett brev från den 5 januari, där man krävde att hennes två får skulle tas bort från hennes mark annars skulle de vidta åtgärder.
Ida berättade också om hur fyra män kommit till vattentäkten helt nyligen och monterat ner alla anordningar samt täppt till källan. Hennes anfader lyckades hitta källan en gång i tiden. Den försörjer hela byn. Hon är så rädd och det är befogat. Tidigare har hon, sonen och hennes bortgångne man hotats med gevär. Hon bor nu ensam tillsammans med sin utvecklingsstörda vuxna dotter. Henne har man försökt lura att sätta sitt tumavtryck på ett papper medan modern var ute. Dottern satte sig emellertid med armarna i kors för mamman hade lärt henne att aldrig skriva på något. Det är oftast barnen som undertecknat avtal och på så sätt har man lurat den äldre, icke engelsktalande, rättmätiga ägaren.

De som flyttats till the New Lands från Big Mountain, har trott att de ägt sin egendom, hus och mark, men när vi synade avtalet och läste den finstilta texten stod det att allt skulle jämnas med marken och utplånas efter 65 år!

Fredagen den 28 januari hade vi kallat till ett möte i Hard Rocks chapter house. För första gången på 4 år skulle undertecknare och icke-undertecknare av avtal stråla samman. Det var trögt i början, men snart hade 20 personer vittnat och min värdinna Leta startade. Hon berättade att hon skrivit på arrendeavtalet för att skydda sin son. Hon ville inte att han skulle bli hotad till livet eller börja "kriga" mot allt och alla. Hennes besvikelse över alla brutna löften var densamma som alla övriga vittnade om. Det blev ett mycket lyckat möte men alla diné som var på mötet hann inte med att vittna på hela 7 timmar!

Allt har jag inspelat på video, på foton eller nedskrivet och som tidningsurklipp. (Jag deltog i 4 intervjuer för amerikanska tidningar samt för Expressen, radio och TV). Mina två videofilmer slutar med Dagen D, den 1 februari, då vi demonstrerade utanför Relocation office i Flaggstaff, ca 2 timmars resa från min hogan. Personalen hade fått ledigt! Men vi gick ca 100 personer runt kontorsbyggnaden varv efter varv i en drygt en timme till indiantrummornas ljuvliga ljud. De fåtal som arbetade i byggnaden, tyckte inte om ljudet utan gick på den samlade poliskåren för att eliminera oss. Vi tågade senare till det cirkelrunda torget där alla som ville fick tala eller sjunga. Jag tog upp om folkmordet på USA:s egen bakgård, berlinmur i ny tappning och etnisk rensning.
Där fanns gäster från Danmark, Italien, Tyskland, Skottland, Luxemburg och Sverige samt hela USA. Det var en mycket värdig demonstration! (Där träffade jag också en Grön kvinna. Den första och enda på hela tiden.)

Jag bär på så mycket kärlek som strömmat mot mig på Big Mountain vid alla våra samtal vid köksborden eller på pipceremonierna, i sweatlodgen eller under den sista dagens enmilavandring för Big Mountain.

Jag känner ett oerhört stort ansvar att föra ut all information från Big Mountain. Att vara budbärare innebär också att påverka beslutsfattare i FN, i USA, i EU och i Sverige att dra tillbaka dessa vansinniga avtal om 75-års arrende eller förflyttning, att påtala skyldigheten att leva upp till FN-stdagan om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och stoppa miljöförstöringen på Big Mountain. Jag har börjat med Anna Lindh och Margot Wallström Nu ska jag gå vidare till Bill Clinton och Kofi Annan!
Nu börjar kampen! Diné har lyckats samla in pengar för att stämma staten som en gång lovat dem att få bo kvar " så länge gräset växer och vattnet flyter" . De behöver all hjälp i världen de närmaste 6 månaderna upp till 2 år! Åk dit! Sätt er och vakta ett nytt Kynnefjäll - det heliga berget Big Mountain!

"The Creator is the only one who is going to relocate me. Sue him first! " "The Queen of Big Mountain" - Roberta Blackgoat, 84 år.

Walk in beauty! Eva

P.S. Vårt besök var mycket uppskattat av diné, men inte av myndigheterna (fick ej träffa dem) och gruvbolag, dvs Hopi Tribal Council, BIA (den federala indianmyndighet som är en kvarleva från tiden efter inbördeskriget) samt Peabody Coal Company. Hopipolisen kom emellertid in i köket och räknade in oss och kollade nationalitet. De körde efter oss och flygspanade också.