Vitryskt besök - Artikel i Grönsaken

Eva Goës var en av de svenska representanterna från Green Forum på en grön konferens i Minsk den 13-14 maj och hon berättar här om den politiska situationen i Vitryssland och också om ett spontant anordnat besök i en av de, i Tjernobyls skugga, evakuerade byarna.

Gröna ekologiska partiet är starkt

Det har funnits gröna i Vitryssland sedan1986 (många vaknade efter Tjernobyl). Redan 1992-93, efter Sovjets fall, startade det Gröna partiet i Gomel och 1994 startade det Ekologiska partiet i Minsk. 1998 slogs de två partierna ihop och bildade Belorussian Ecological Green Party (BEZ. De största lokalgrupperna finns i Minsk, Gomel, Mogilev, Soligorsk, Molodetjno, Vitebsk och Brest och partiet har ca 1500 medlemmar. ). De arbetar, liksom andra demokratiska partier, i Vitryssland i stark motvind och 1998 och 1999 försökte man t ex förbjuda partiet.. De gröna fick in två personer i parlamentet och sex i Minsk stadsfullmäktige 1990. 1995-96 hade de en ännu starkare position, men p g a valfusk 1999 förlorade man allt utom platsen för parlamentarikern Anatolij Volkov som presidenten inte vågade plocka bort.

Blyad bensin har förbjudits

De gröna har jobbat konkret med att mäta blyhalten hos barn. 40% av barnen hade förhöjt värde 1995 - nu har blyad bensin förbjudits! De har lyckats bevara gröna oaser mitt inne i storstaden Minsk, bl a en genbank för äppelträd i Hästparken, de har genomdrivit en grön plan för Minsk, de har skyddat naturområden i landet, de har föreläst om ekologi ute i landet, de har årliga tävlingar om miljöbästa produkt mm.

Tjernobyl

Vem kan nämna Vitryssland utan att tänka på Tjernobyl? 70% av utsläppet hamnade oförskyllt där (de har inga egna kärnkraftverk.) och det allt överskuggande problemet är fortfarande, och för lång tid framöver, Tjernobyl. "Miljön har inga gränser" var ett ständigt återkommande uttryck under de två dagar konferensen varade. Att Härnösand och Gävle 150-200 mil bort var drabbat och ännu led av hög radioaktivitet i vilt, var främmande för deltagarna, men helt förståeligt för denna välutbildade och erfarna skara.

Den döda byn Gromyko

Då jag tidigare engagerat mig djupt kärnkraftfrågan och bl a hjälpt barn från Tjernobylområdet var det naturligtvis ett måste att få komma in i en evakuerad by. Det blev byn Gromyko, dit vi guidades av Oleg Gromyko (släkting till Andrej Gromyko). Med geigermätaren, Folkens mätare, i högsta hugg, gav vi oss av fyra personer in i zonen. Vi försökte få ett tillstånd i närmsta stad, men tjänstemannen bad oss bara hänvisa till honom ifall vi blev stoppade. Med hög fart närmade vi oss de öde byarna, en efter en. Ibland stannade jag och mätte och tog kort med plundrade öde hyreshus i bakgrunden. Så kom vi in i byn, en söt liten by med massor av små hus, totalt förfallna, kantrade, sargade, vackert överväxta av hägg och syrén.

Tio gånger för hög radioaktivitet

Knastrandet och tickandet ökade när jag satte på speakern på mätaren. 132 mikroröntgen per timme (10-20 räknas som normal bakgrundsstrålning). Nu ville vi inte stanna längre! Vår käre tolk Torsten Nilsson frågade mig om jag kunde beräkna hur mycket strålning vi fått i och på oss, men det behövs säkert mera kvalificerade beräkningar för att klara det än mina överslagsberäkningar. Tänk dig istället att du hade bott där jämt, vilket vissa har gjort! Officiellt flyttades bybefolkningen den 9 maj 1986, sålunda 13 dagar efter katastrofen, men de sista flyttades först 1989, från grannbyn Vetki.

Flyttas tillbaka till radioaktiva byar

Presidenten har nu har startat ett byggprogram för att flytta tillbaka folk till de kontaminerade områdena. Man bygger i områden som har tre gånger för höga radioaktiva nivåer. Det är en egendomlig statlig politik att börja bygga där man nyss har flyttat ut folk, tycker flera gröna kvinnor, däribland Ludmila Yelizarova, som själv har cancer och arbetar på den statliga myndigheten som har hand om byggprojekt. Men de ekologiska rösterna drunknar totalt i mediabruset, sa hon. Det finns också en kommitté som ska stimulera jordbruksproduktionen på de kontaminerade områdena! Anatolij Volkov svarade dem att han gör sitt yttersta för att stoppa denna politik och att han har massor av ovänner, men det finns fortfarande ledande politiker som säger att det inte är något problem med Tjernobyl.

Besök hos lokala gröna

Att tågen går långsamt fick vi uppleva när vi skulle ut på ett lokalt möte i Molodetjno, som tog flera timmar med pendeltåg, men låg knappa 10 mil från Minsk. Man kan småspringa lika snabbt. En annan gång kunde vi inte ta bussen för motorn hade pajat och det var den enda bussen den dagen till Pinsk. Då ordnades tåg till Brest och därefter bil till Pinsk. Det var ett snabbtåg, så det tog bara 6 timmar för 35 mil. Det som slår en när man bor hemma hos folk är den relativa välmågan innanför hemmets fyra väggar, i påtaglig kontrast till den slitna halvfattigdomen i den offentliga miljön. Extra tydligt blev detta under ett dygn ute på en datja där trädgårdsland och fruktträdgårdar prunkade och lovade ymnig skörd.

Diskuterar politik öppet

Ska man se nåt positivt i det här är det väl ändå att den gamla rädslan, som nästan gick att ta på när jag första gången besökte Sovjet 1978, tycks som bortblåst, nu drar man sig inte för att sitta och diskutera politik med en utlänning, påpekar Walter Mutt. Dock kan det nog dröja länge än innan folkdjupa röster av det här slaget blir övertygade om att man kan påverka sitt liv och därmed börjar betrakta demokrati som något omistligt.

Eva Goës